Crowns Fair Play
f. 2003
e. Bellonard ue. Bernstein

Min syster köpte honom till sig själv men de slutade med att jag fick honom. Han va oinriden när vi köpte han, han hade bara tömkörts så första tiden vi hade han fick han stå på sommarbete och äta upp sig och vi tömkörde 40min om dagen i skogen. Sen plockades han hem till stallet och inridningen började ske. Första gången jag skulle sitta på han kom de en stor planka bärandes och han sköt upp i luften och jag hamnde under, sen va de ambulans till sjukhuset. Dagen efter gick de dock bättre. Tills slut kunde jag rida i skritt och trav utan ledare. Sen började han bocka och kasta av mig... Vi tog hjälp av mammas kompis och de vart lite bättre. Sen fortsatte de tills jag inte ens kunde hänga på honom. Då fick vi hjälp av en tjej som visade sig vara psykiskt störd. Hon tog iaf med sig Kungen som han kallades och hade honom i ca 6månader av dessa månader han hon byta stall 7 gånger. Han vart inte ett duggbättre. Till sist va de en tjej som kontaktade oss och sa att hon inte tyckte vi borde låta henne ha kvar Kungen så vi började åka och kolla honom, sen märke vi att han behövdes kollas på klink. Från kliniken kom vi med tre skadade ben och ihopväxta kotor i ryggen. Vi behandlade en gång, jag fick rida han på smärtstillande och lungnade. Tills sist valde vi att låta bli.. Han blev så stressad av alla medeciner så han började väva. Vi bestämde oss för att ta bort han.. Sista veckan innan de skulle ske kunde man knappt få kontakt med honom för att han hade så ont och va så borta... Han fick mest gå i hagen och skrota... Vi hade han i lite mer en 1 år. Så han blev 4år gammal..

Synd på en fin häst. Han hade jätte fina gångarter, han hade en super bra hoppteknik och han va jätte snäll att hålla på med. Utan alla dessa skador så hade han nog vart en perfekt tävlingshäst och jag tror han skulle komma långt!










första gånge jag red utan ledare på honom.



Du finns i sol, du finns i snö, för de som levt kan aldrig dö.