Systrarna Sonntag

Detta var min första alldeles egna häst!
 Innan honom hade jag endast ridit ridksolehästarna, samt haft ponny på foder.

Jag fick lillen av hans ägare, det trodde att han skulle kunna få ett bra hem hos mig så vi skrev på ägarepapprerna utan någon köpesumma. Jag var 14 år när jag "köpte" honom. Lillen var 17 år när han kom till oss sommaren 2004. Jag fick allas dröm, att spendera en sommar med min första egna häst.

När lillen kom till oss var han tanig och all hans utrustning satt verkligen illa, då hon som haft honom innan oss inte kunde så mkt om hästar, så jag fick redan från början lära mig mkt om utrustning och foder. Som ett exempel var bettet som kom med ett pessoabett strl 15,5!

När han kom var han ett riktigt nervvrak, och det är inte för intet som han kallades turbo-lillen. Han hade tävlat hoppning tom 145 innan jag köpte honom, dock fick jag inte veta det förens senare då jag kontaktade gamla ägaren. Anledning till att han slutade sin hoppkarriär var att han fick borelia och då vart lite segare på ena bak.

Han var blind på ena sitt öga men hade aldrig problem med det, och om det var något han kunde så var det springa fort och hoppa. Han var en otroligt känslig häst och vi delade mycket blod, svett och tårar tillsammasn, vi tävlade dressyr tom LA nivå innan han fick somna in hösten 2006(19år gammal) pga av vatten i lungorna, och jag saknar honom än.

Efter Lillen har jag aldrig hittat en häst som verkligen känns som min, förän jag hittade Figaro. Det tog 3år att hitta min nya häst, som känndes som min och nu har jag han i stallet. 

Denna häst var och kommer alltid betyda mycket för mig, han var mitt allt då och gick utan tvekan genom eld och lågor om jag bad honom, han följde mig som en hund.